Oaoh! Ett bungyjump bakåt i tiden. Nu verkar det som vi får kontakt igen. Vi är framme. Hör ni oss? Det är Karin från år 1964. Det är många människor här nu. I nutiden var det tomt på stationen. Vi ska försöka koppla på oss i smyg med en rälsbuss som ska starta klockan 6.30.

Nu åker vi! Jag måste hålla i mej.Kan inte skriva nu. Hej då. Fy vad det går fort.Kallt är det också. Vi är rädda! Rädda för att vi ska ramla av. Rädda för att frysa ihjäl. Trots att vi vet att vi är i en annan tid. Vi vet ju att vi dog inte 1964.

Rälsbussföraren såg oss inte. Undrar om vi är osynliga?

För att förflytta oss framåt i rummet förflyttade vi oss bakåt i tiden. Eller hur?